Min död var skriven i sanden.

Det regnade ute som vanligt och jag var förhäxad, jag såg på hur regndropparna slingrade sig ner på bilrutan, och ibland tog dom mer med sig. Som pappa hade tagit mamma med sig. Bilen tvär stannade och jag drogs framåt och slog huvudet i instrumentbrädan. ”Var det där nödvändigt?!” Min röst var fortfarande lite hes men man kunde tydligt höra osäkerheten bryta igenom, som den alltid hade gjort när vi var ensamma. Han såg på mig ett kort ögonblick men knäppte sedan snabbt upp mitt säkerhets bälte som självklart krånglade runt min arm som jag inte han flytta. Han stönade irriterat drog lite extra hårt som skulle visa att det var han som bestämde, ingen idé att bråka. Jag var rädd för vad han skulle göra sedan, om han skulle slå mig här? Eller om han bara skulle låta mig hamna på marken utanför med en skylt i panna som det stod oönskad på. Han lutade sig fram som han skulle kunna göra om han ville kyssa mig eller bita mig. Men han vände bort huvudet och plötsligt blev det väldigt kallt i bilen. Jag kände hur den där skylten började forma sig i pannan och försökte snabbt resa på mig men han var snabbar. Regnet landade mjukt på min haka när jag for genom luften ner mot marken. Marken var hård, smågrus tryckte in sig mot min kropp. Tårarna brände i ögonen fast att jag var van vid det här, fast än att livet hade varit lika för jävligt varje gång jag öppnade min dörr. Jag drog mig upp på fötter och såg mig omkring. Människor glodde, stirrade och dömde. Dom dömd allt dom såg hörde och visste. Jag visste vad som skulle hända nu, jag skulle behöva gå igenom ännu en skit dag för att sedan känna mig så deprimerad att jag är ”sjuk” dagen efter. ”om jag får reda på att du någonsin skolkar igen...” Orden var lika höga som varenda tanke runt omkring mig. Så höga att man kunde känna dom. Men ändå försökte jag stänga dom ute, ändå försökte jag trycka in mina öron så långt in i huvudet så att jag aldrig någonsin mer skulle kunna höra den meningen upprepas gång på gång.

Min början på något nytt hoppas att ni gillar det och om ni gör det kanske jag skriver mera på den : ) Kram Linnea