När flugor flyger över din gula handduk och du har värme slag i nacken. Eller när du är rosröd om kinderna och känner dig allmänt trött hela tiden kan du inte sluta klaga men ändå är det höjdpunkten på vårat år. Men man kan ju se allting från den ljusa sidan också, hur du kan gå ut med bara shorts och bikini utan att folk stirrar på en eller hur man utan tvekan hoppar i havet för att sedan känna hur skölden sköljer över än med ett välbehag.

Det är bara att inse, alla längtar vi efter sommaren.

Men jag bara undrar, när ska vi någonsin sluta med att klaga?

Jag såg en fågel flyga genom ett rum.

Jag såg smatidigt livet speglas i dess vingar.

Fågeln hade ingen frihet i detta rum,

den var tvungen att kämpa med varneda del i sig för att hitta den.

Precis som vi kämpar för att hitta våran frihet.

Om så få fåglar kan ta sig ut genom ett rum med endast ett öppet fönster,

Hur stor chans har då vi att hitta vad vi söker efter?